De jag vet är att jag lever NU. Något som jag inte tar som en självklarhet mera. Men jag njuter av alla dagar, mer eller mindre iallafall men en sak är säker är alla dagar räknas.
Min dröm var en massa saker, en stor familj var bland dom. Så kommer de inte att bli. Livet är inte rättvist. Inte alls faktiskt. Men de viktigast för mig är att leva och att få va mamma till min son, man behöver ju liksom närvara då! 
Väldens bästa! (Midsommardagen -15)
2 kommentarer:
Tänker ofta på dej Linda och hur du kämpar på. Livet kan va så orättvist men samtidigt så måste man väl ta det för va det är. Vad annat kan man göra liksom? Du har en underbart fin son, tänk vilken lycka att ni fick honom och jag har svårt att tänka mig en mer närvarande mamma än du, som verkligen vet hur skört livet är. Jag önskar så att cancern går och fuckar sig själv nånstans, den är inte önskvärd nånstans! Stor kram till dej ❤️
De e märkligt ändå hur andras livsöden gör än så "engagerad" eller va ja skall kalla de. Fundera ofta hur de går för dig. Hoppas iaf att du får må bra å får va me din son länge! Livet är verkligen inte rättvist, men du har ju en underbar son, så du får skämma bort han me alla kärlek du kan bara❤️
Skicka en kommentar