De jag vet är att jag lever NU. Något som jag inte tar som en självklarhet mera. Men jag njuter av alla dagar, mer eller mindre iallafall men en sak är säker är alla dagar räknas.
Min dröm var en massa saker, en stor familj var bland dom. Så kommer de inte att bli. Livet är inte rättvist. Inte alls faktiskt. Men de viktigast för mig är att leva och att få va mamma till min son, man behöver ju liksom närvara då! 
Väldens bästa! (Midsommardagen -15)