Vardagen lunkar på. Vår kille stor trivs med parken. Går så bra vid både hämtning och lämning. Vinkar hej då och hämtar väskan direkt när han ser att jag kommer. Precis så som man vill ha de. Märks nu efter två års ålder att han nog behöver lite socialt och extra spring om dagarna. 
Första "höstlovet" har han haft och inte gjorde vi väl egentligen nånting speciellt. Torsdagen var det mammagrupp träff. Fredagen var vi bara hemma och myste. Lördagen jobbade mannen extra och vi fördrev dagen i stan med mormor med lite shopping, lunch på hesburger och lek på maxinge. I söndags jobbade jag en 12 timmarsdag. 
Den här veckan kunde väl ha börjat bättre men shit happends. Lite lip, tycka synd om sig själv så är det väl bara att hoppa upp i karusellen igen. Men ibland blir man faktiskt att undra varför man ska drabbas av så mycket elände... Nått jävligt (ursäkta) måste man väl ha gjort?!
Mannen är däremot klok. Är väl ingenting att gråta för, vi har ju varandra och världens finaste son!
Ja vad skulle vi göra utan dig?!
Har tittat på den så många gånger och är så kär så ikväll tryckte jag på köp och nu är denna på väg hem till vår lilla älskling :)
2 kommentarer:
Ibland känns det bättre när man fått bryta ihop lite och lipa. Hoppas det känns bättre nu iaf. Kram
Tack! Kram
Skicka en kommentar