Idag ringde då äntligen läkaren. Hade förberett mig på de värsta. Hellre de än att igen få en käftsmäll som förra gången då dom skulle säga att allt va bra... Pulsen upp i 200 och jag kastade mig ner på en köksstol. Han lät så nedstämd..
Men allt va normalt, ett födelsemärke hade de varit. Pust! Nu kan man andas lite igen.
2 kommentarer:
Men herregud vad skönt!! Usch och fy för den där våndan före :( Tack och lov att allt såg bra ut..2014 blir nog ett bättre år!! :) kram
Vi håller tummarna för de! Kram
Skicka en kommentar