Vanligaste frågan nu är: "Hur känns det att du kommer tappa bröstet då?"
och "vad konstigt det kommer se ut med ett bröst" (jo den personen måste haft otur när den tänkte...)
De är ju inte direkt nånting man kan göra något åt. Och för mig skulle dom få ta andra bröstet också, jag menar det handlar ju om livet. Och det finns protes att använda första tiden innan man kan fixa till en ny boob.
Jag däremot har mera problem med att jag kanske kommer tappa håret. MITT HÅR! Jag som inte ens går till postlådan utan smink.. Okej när man tappar det. Då ser ju folk att man är sjuk men sen då. Jag är ingen korthårig tjej. Men behöver jag cellgifter så behöver jag de och då får jag väl tappa håret då. Det handlar ju om livet.
Ytlig man kan va. Jag vet.
89kjmnj nn mnmhj h tgcfv cdx /Malte
Jag tror han menade att han hälsa! :)
och "vad konstigt det kommer se ut med ett bröst" (jo den personen måste haft otur när den tänkte...)
De är ju inte direkt nånting man kan göra något åt. Och för mig skulle dom få ta andra bröstet också, jag menar det handlar ju om livet. Och det finns protes att använda första tiden innan man kan fixa till en ny boob.
Jag däremot har mera problem med att jag kanske kommer tappa håret. MITT HÅR! Jag som inte ens går till postlådan utan smink.. Okej när man tappar det. Då ser ju folk att man är sjuk men sen då. Jag är ingen korthårig tjej. Men behöver jag cellgifter så behöver jag de och då får jag väl tappa håret då. Det handlar ju om livet.
Ytlig man kan va. Jag vet.
89kjmnj nn mnmhj h tgcfv cdx /Malte
Jag tror han menade att han hälsa! :)
5 kommentarer:
Det är lustigt det där hur man tänker ytligt även då det handlar om livet. Vad spelar det för roll egentligen. Men för mig har det ofta varit det där att man vill vara normal och fortsätta med allt normalt även då man är sjuk (och sen då man blir frisk). Man vill inte påminnas om den där sjukdomen och man vill inte att alla andra ska påminna en heller. Sen är det ju som att man tvingas ändra sitt utseende och sin identitet, utan att få bestämma själv. Irriterande.
Men det blir nog bra ändå ska du se!
Ja livet främst!
Men självklart får man tänka och vara ytlig..det är nog en vanlig reaktion då håret ofta är väldigt betydelsefullt för kvinnor och jag resonerar som dig brösten visst men håret känns mera nono. Men idag finns det ju fina peruker om man vill använda det och håret har en tendens att växa ut snabbare än man tror! Men jag håller mina tummar att du slipper cellgifter!
Jag undrar bara om du mått dåligt, varit mera trött etc eller om du "bara" haft knölen du hittade som symptom? Tycker du ser så pigg och fräsch ut! Kram!
Linda en vän till mig, Ebbas gudmor, drabbades av bröstcancer en aggressiv sort då hon var gravid i vecka 30 med sitt andra barn. Hon hade exakt samma tankar som dig! Bröstet var ingen större grej, eller ja inte lika stor sak sim håret! Håret var hennes identitet tyckte hon!
Idag är hon helt färdig behandlad och frisk. Hon har nu en kort frisyr, hon ser as snygg ut men hon själv tvekar... Odla ut eller behålla kort.
Du får va ledsen över det "ytliga" trots att du så klart hellre väljer livet än hår... Så får man sörja de!
Du förstår vad jag mena!!!
Du får sen fixa peruk via cancerförbudet, fast en sån som liknar din nuvarande frisyr eller varför inte en helt annan!?
Kramar Cindy
Tack alla! Jo man får både protes och peruk från cancerföreningen. Man kommer va "hot mama"! ;)
Nej jag skulle nog inte säga att jag har några andra symptom som man inte kan skylla på småbarnsåret ;) När läkaren fråga mig frågor som:
-E du trött?
-Har du gått ner i vikt på senaste?
"Ja jag hör ju hur de här låter" hi hi
Men aptiten är det inget fel på iallafall! :D Orkeslös kan jag känna ibland men det kan ju bero på att man känner sig lite stressad och vill veta hur behandlingsplanen ser ut, lite andra frågor man har och en massa pappers arbete! Man vill ju att Malte ska bli så lite "berörd" som möjligt.
Va skönt att det ordna sig för din kompis! Fy och få cancer när man väntar smått också och redan har en liten :/
Kramar!
Hej Linda!
Det är konstigt att man tänker så mycket på håret. Min moster går igenom ett stamcellsbyte nu för andra gången på 2 år. Hon var också jätteorolig för håret men när det väl händer så tyckte hon inte att det var så farligt, hon fattade inte hur hon kunde lägga så mycket energi på det där med håret. Nu när hon precis har fått pagelängde så måste hon behandlas igen och det trillar av. Hoppas hoppas att du slipper cellgifter och det "bara" är strålning. Du kommer att vara fin i alla fall, med eller utan hår <3 kram annsofie
Skicka en kommentar